Steninge vandrarhem…

…är en av paradispärlorna jag kommer att minnas från den här turen. Kom hit en sen kväll för några dagar sen. Hade vaknat med ett lillfinger som var snett, och en påtaglig kraftlöshet i höger arm och fingrar. Efter lite om och men med vårdcentral och ett besök på akuten så konstaterades att detta får jag ta itu med vid ett annat tillfälle. Kom som sagt var hit efter mörkrets inbrott och blev mött av en kvinna som med värme tog emot mig. Inviterade mig till att känna mig som hemma, visade mig runt och sen var jag som hemma. Efter tre fina nätter och två heldagar (där jag mest ägnat energi åt hur jag ska lösa logistiken på cykeln med den allt för stora packningen) är det med vemod som jag lämnar huset. Kommer tillbaka. Men kommer att sakna den gästfrihet och värme såväl som kreativitet och de spännande mötena med människor jag haft här. Kommer att skriva om mitt besök i Steninges glashytta lite senare. Besöket hos glasblåsar-Magnus inspirerade till forsatta tankar på vad det är man ska göra med detta vi kallar ett liv.

Ett stort tack till Catarina & Per som jag hoppas att få träffa på nytt om inte alltför länge. Lycka till med huset och ert nya liv som vandrarhemsvärdar. Ni kommer att lyckas bra!

Skriv gärna en liten kommentar...